Allting har en början så även min konditor karriär. Jag var runt tjugo år gammal och hade precis slutat jobba hos min mentor Laurent Tassel på Gourmandise. Jag skulle börja jobba på anrika Berns salonger och jag hade fått upp ögon för desserter. Jag vet inte var det var jag tyckte lockade men jag tror bara jag ville lära mig något nytt.

Det som var svårast att lära sig var det här med att ägga glass, ett tag tänkte jag det här går aldrig, men det gjorde det. Jobbet var inte så olikt mitt tidigare jobb, men service biten var ny. Jag kom i håg att jag och Nisse nästan bråkade om vem som skulle få stå i luckan. Vi kom fram till att om någon står på fredagen, så står den andra på lördagen. En annan rolig grej med det där var att när vi hade som mest att göra så ville man helst inte fråga varandra om hjälp. Vi ville visa varandra att man var snabb nog att klara det själv.

Efter ett tag så sa våran kökschef Svampen att nu får ni i uppgift att laga två desserter var och så smakar jag dom nästa veckan. Jag tyckte uppgiften var skit rolig och jag minns att det var en citronmousse och en nougatdessert som jag lagade. Svampen gillade båda så dom kom med på menyn och jag var överlycklig.

Efter det där rullade det på och vi fick forstätta komma med bidrag, Svampen såg nog hur mycket vi ville. Det stora problemet var att det lätt blev tre grupper på tallriken. För att dra ett exempel chokladbakelse, mousse och en sorbet, det funkade några gånger men jag ville utveckla det där.

Nisse hade sin Therese så dom hade delad ekonomi, eller i allafall så delade dom på räkningarna, detta gjorde att Nisse kunde äta på grymma ställen nån gång per år. Jag hade inte så mycket pengar att spendera på restauranger, så jag fick hitta andra vägar. Svampen samlade på kokböcker han hade alla dom bästa, så jag fick ofta fina tips, men dom var dock ofta för dyra för en konditor som mig.

Jag började då köpa begangnade böcker på amazon och alla jag köpte var i så gott som nyskick. En av dom första var den här Sweet seasons av Richard Leach jag bara satt där och gapade killen var grym. Desserterna i boken var inte i tre grupper utan i 23 grupper 🙂

Den här boken har hjälpt mig mycket på min resa och man kan fynda bra böcker utan att man blir runerad, det gäller bara att orka leta och söka efter dom.

Årets roligaste

Här måste jag säga att landslagsplasten var roligast.

Årtes besviklese

Jean Georges hur fick dom tre stjärnor?

Årets upptäckt

Jag har upptäcka vad mycket kul man kan ha med den här burken.

Årets bästa rätt

Oysters and pearls på Per se helt sjukt gott och det bästa jag har ätiti.

Årets magazine

Det bästa jag sätt i tidnings väg vilka desserter och yrkesmän.

Årets bästa service

Per se -men var inte smöret nyss slut? Helt magiskt man märkte inte änns att saker blev påfyllda och borttagna. Sen när dom bytte ut briochen till anklevern då kunde man bara garva, vi byter sir så du får en varm.

Årets dessert

Soft choklad med svartkardemumma på WD-50 spännande och väldigt god.

Årets hemsida

Jag vet att det är löjligt men jag måste säga www.pastrydesign.se så himla nöjd med den.

Årets hatobjekt

Fast jag alltid är trevlig när jag träffar folk och när jag är ute och äter så tycks det snackas mycket skit om mig runt om i köken i detta land. Jag tänker fortsätta vara trevlig och göra min grej så snacka på ni.

Årets mat stad

Jag måste säga Umeå, helt underbart vad folk bryr sig om mat där.

Årets bästa matpartner

Linda Amalia Olsson som får följa med på besök var vi en åker. – Måste vi äta lika många rätter i dag? Jag vill inte bli så där mätt igen som jag blev i går.

Årets Trio

Ola, Erik och Sebastian så coola och duktiga grabbar.

Årets smaksättare

Lemon myrtel helt magiskt.

Årets nu får det vara nog

Jag har kännt i några månader att jag är trött på att ha blommor på desserter, kan vara snyggt på någon enstaka men jag har haft det i för stor utsträckning.

Årets snackis blogg Tryne till knorr

Robin retade gallfebern på många under året med sin blogg, men killen kan verkligen skriva och han brinner för mat.

Nästa års måste

Äta på Alinea

Det var allt för länge sen sist men i går var det äntligen dags för middagsklubben igen att träffas. Det är alltid kul att träffas, äta gott och snacka lite skit. Christoffer stod för förrätten denna kväll.

Porchetta med rostad jordärtskockscréme, jordärtskockschips, färska tranbär och äpple.

Fredrik stod för varmrätten, lite kul med den här bilden att det står två soya flaskor framme på bänken. Jag kan garantera att det ingick ingen soya i någon av kvällens rätter.

Lammsadel med lök i olika smaker och texturer.

Desserten består av blodapelsin och rödbetor. Jag har en bit kvar till den är färdig men jag tror mycket på den här rätten. Jag återkommer när den är färdig 🙂

För ett tag sedan så hade Coca-Cola en kampanj med lightcolan. Under den tiden var flaskorna specialdesignade och det fanns endast 5000 st. Jag blev tillfrågad med kort varsel att göra en dessert som såg ut som flaskan. Jag tycker det var en super kul grej och med Teas hjälp blev det ett helt okej resultat. Tror att med mer tid så skulle jag kunnat göra det bättre och få in alla rutor i flaskan, men det får vi aldig veta. Flaskan innehöll vitchokladmousse om det är spännande att veta 🙂

Tack Sussane och Nora för läsken och det roliga sammarbetet.

Som jag skrev om tidigare här på bloggen så var jag i usa för en kort tid sedan. När jag kom hem där i från så kände jag mig väldigt inspirerad, detta resulterade i att jag köpte en dehydrator.

För att beskriva kortfattat så kan man göra massa roliga saker i det här skåpet tex kan man torka frukt och bär utan att färgen försvinner. Jag har börjat göra ett hasselnötskrisp med hjälp av en siphon och mitt nya skåp.

Jag fyller smeten i plast muggar och micrar dem.

Då blir dem så här härligt svampiga.

Sen är det bara att torka dem i några timmar i skåpet, så är det klart. Jag känner att det finns mycket roligt jag kan göra med skåpet och nu håller jag på lite med en rödbetsdessert som känns super härlig.

Mer om det här kommer jag givetvis skriva om längre fram.

Varje år dagen efter nobeldagen så är det middag på slottet för pristagare och kungligheter.

Det är ca 160 personer på middagen och alla sitter vid ett långbord. Där det är som vackrast vid mitten av bordet sitter våran kungafamilj Bernadotte.

En rolig detalj är saltkaren som står på mitten av bordet, tänk att ha sådana hemma på köksbordet.

Björn är en jäkel på att steka havsabborre.

Förätten var en soppa på jordärtskocka med vit alba tryffel.

Stefano och Ludde höll i gång i köket.

Nu kanske många tänker varför visar han inte hur havsabborren och rådjuret såg ut? Det är för när köket börjar hålla på med varmrätten börjar jag fixa med desserten. Oftast är det två varmrätter, en fisk och en kötträtt och dom serveras alltid på fat.

Jag tycker det ser lite coolt ut när så många desserter ligger brevid varandra. Denna kväll så bjöd jag på svartvinbärsmousse rullad i torkade svartvinbär, salmbärsmarmelad och åkerbärssorbet.

För andra veckan i rad fick min lärling Sanna följa med och hjälpa mig med desserterna.

Jag har gjort middagar på slottet i fyra år nu med Stefano och jag tycker det är väldigt ärorikt och roligt.